0
Hem
Om projektet
Deltagare
Publikationer
Lšnkar
 
Varför Salix? salix

Salix är en utmärkt energigröda. Den växer snabbt och har en positiv energibalans; producerad biomassa ger 20 gånger mer energi än den energi som krävs för att odla Salix. Energibalansen för Salix är tre gånger så hög som för vete och raps. En ökad användning av bioenergi skulle dessutom kunna bidra till en minskning av koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen. Sverige och EU har i och med Kyoto-avtalet förbundit sig att reducera koldioxidutsläppen.

Salix används förutom till bioenergi också för fytoremediering eftersom Salix har en god förmåga att ta upp föroreningar från marken. Man har t.ex. använt Salix för att rena åkermark från kadmium och zink. Salix kan gödslas med rötslam. I dag odlas ca 12 000 ha Salix i Sverige och odlingsarealen förväntas öka både här och i övriga Europa.

Förädling av Salix

Urval för snabbväxande Salixkloner startade redan på 1970-talet i Sverige och 1985 etablerades ett förädlingsprogram vid SLU. Successivt har ansvaret för växtförädlingen tagits över av Svalöf Weibull AB och sedan 2002 utförs all förädling vid Lantmännen (tidigare Lantmännen Agroenergi AB och nu Lantmännen SW Seed). Förädlingen har resulterat i att avkastningen har ökat med upp till 60%, men det finns fortfarande en stor potential till ytterligare ökad avkastning. I dag finns det 10 högavkastande sorter av Salix på marknaden. För att garantera en långsiktig och hög produktion av Salix är det dock nödvändigt att växtmaterialet kontinuerligt utvecklas både för den svenska marknaden och för export. Den svenska marknadens behov är idag 600 ha/år och den förväntas dubbleras inom fem år. Behovet inom Europa motsvarar idag 2000 ha/år och förväntas öka till 6000 ha/år. Om Sverige skall kunna fortsätta att vara ledande i Europa med att framställa och sälja högavkastande kloner av Salix är det nödvändigt att nya kloner framställs, som är anpassade för olika växtbetingelser.

På SLU har arbete med att konstruera genkartor och att identifiera områden i genomet för tillväxt och resistensegenskaper utförts. Detta arbete har visat på möjligheter vad gäller att utveckla stabila genetiska markörer och kommer att vara utgångspunkten för det fortsatta arbetet inom det nya projektet.

 

Uppdaterad 2012-02-07 |Berit Samils